Det enda som finns kvar är minnen..

Sitter här med tårar rinnandes längs kinderna och jag kan inte få dom att sluta. Tänker tillbaka på alla våra glada minnen tillsammans.. Så himla dumt gjort. Blir bara mer och mer ledsen.
Jag skickar dig fortfarande ett sms då och då. Det är patetiskt, jag vet.  Sen väntar jag och väntar även fast jag vet att jag aldrig kommer att få något svar tillbaka.





Snart 2 år sen men jag saknar dig lika mycket nu som då.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: