Usch, sitter fortfarande och hostar efter all rök jag andades in idag.

Bröajde med att jag for till jobbet som vanligt. Hälsade på kocken som jag förövrigt inte kände igen. Hmm, undra vem det nu var? Hur som haver, jag går ner för att hämta kläder och byta om när jag möts av världens tjockaste rökmoln. Tänkte inte mer på det.. säkert bara nån som bränt nåt i köket så jag fortsätter neråt och ögonen tåras till tusen och jag börjar tokhosta. Går sista biten ner blundandes och trevar efter ett handtag till omklädningsrummet. Väl inne kastar jag mig på golvet och fumlar i röken efter några kläder. Det är här nånstans smarta jag börjar fundera på om dom verkligen bara bränt nåt.
Byter om fort som tusan, tar ett djupt andetag och ger mig ut igen. Röken var värre nu och jag ser att det brinner lite i rummet bredvid! PANIIIIIK!! Jag rusar upp så fort jag kan, min chef ringer brandkåren och jag springer omkring hejvilt och öppnar fönstren däruppe för att vi ens ska kunna hitta brandsläckaren.
Efter bara några minuter så kommer brandkåren iallafall och jag går hostandes ut därifrån och till min bil.




Efter en sån här gång vill jag inte ens tänka mig hur det ska ha känts för folk som verkligen är mitt i ett eldhav. Jag har  full förståelse för alla dom människor som kastade sig ut när mestadels av World Trade Center stod i brand.